Såg på aftonbladet.se att Åsa Linderborg kommenterat kommentarerna kring de två bibliotekarier som inte vill köpa in en outgiven bok om kommunismens illdåd, skriven på uppdrag av regeringen. Linderborgs inlägg är bra och tänkvärt. Det hon missar är kanske skillnaden mellan brott i nazismens och brott i kommunismens namn. Dagens nationalsocialister förnekar eller är stolta över de brott som nazisterna stod för. Kommunister och socialister varken förnekar eller är stolta över brotten i kommunismens namn. Tvärtom är de flesta lika fördömande som icke socialister. Det finns strömningar inom kommunistiska partiet som tenderar att förneka och idealisera men dessa personer är få.

Det är skillnad på att brännmärka en ideologi som har våldet som en del av sin ideologi (nazismen) och en ideologi som inte har våldet i ideologin (kommunismen). Därmed inte sagt att de brott som skett i kommunismens namn inte är lika avskyvärda som de som skett i nazismens eller för den delen liberalismens namn (Chile). För den drabbade spelar det heller ingen roll om det är Hitlers utrotande av judar och ryssar, Stalins avrättningar av oliktänkande eller Pinochets tortyr och avrättning av socialister.

Linderborg tar också upp ett citat från DN: "Den fruktade Röda armén befriade aldrig någon från förtryck ? den införde bara ännu en våldets diktatur, som inte stod den nazistiska efter i terror och brutalitet.?  Det är ett citat som jag missat och som jag tar oerhört illa vid mig av. Visserligen valde min familj att fly från Ungern 1956 efter att min farmors bror varnats för att han riskerade att avrättas. Men samma man levde gömd och tillhörde motståndsrörelsen under hela det nazistiska styret i Ungern medan han levde öppet och verkade i det kommunistiska Ungern fram till 1956. Min farmor förlorade både en bror och sin man under nazismen och hade Ungern befriats från nazisterna senare hade hon troligtvis mist även sina föräldrar. Mer om det här.

_{Andra bloggar om  kommunismen, demokrati, nazism, ideologi,}