Politikerlöner
Vänsterpartiet föreslår nu att lönerna för riksdagsledamöter ska sänkas. Det är inget nytt förslag men ny mandatperiod innebär nya förslag. Ett basbelopp tycker vänsterpartiets riksdagsledamöter att en riksdagsledamot är värd, dvs. 39 700 kronor. Detta rapporterar Expressen idag.
Sänkta politikerlöner är någonting som vänsterpartister i flera kommuner och landsting också agerat för. I Stockholm t.ex. där ett borgarråd tjänar runt 80 000 kr i månaden har vänsterpartiet också velat knyta borgarrådslönen till basbeloppet.
I Uppsala föreslog vänsterpartiet 2004 sänkta arvoden för kommunalråd och kommunstyrelseledamöter. Inför den här mandatperioden gick vi emot höjningen av arvodena. I Uppsala har ju de borgerliga partierna och socialdemokraterna sett till att vänsterpartiets och miljöpartiets kommunalråd har lägre arvoden än vad de själva har genom att se till att vi bara har 70% arvodering men själva har de behållt heltidsarvodena.
Varken jag eller miljöpartiets Niclas Malmberg är missnöjda med vår lön, vi klarar oss på deltidsersättning, men jag tycker nog att alla borde ha samma ersättning och att den skulle kunna vara generellt lägre.
Ersättningsreglerna för 2007-2010 finns ännu inte på webben men kommer att finnas här. Här ligger än så länge ersättningsreglerna för 2003-2006.
Intressant? Andra bloggar om politiker, vänsterpartiet, arvoden, Uppsala och löner,
Jag är sedan ett tag tillbaka ganska upprörd över politkerlönerna och även de högsta tjänstemannalönerna som i vissa fall tycks vara ännu högre. De har dessutom skenat iväg helt okontrollerat det sista decenniet. Statsrådens månadslöner har t ex höjts från 60.000 till 97.000. Här i Sthlm från nya stadsdirektören 125.000 kr/mån och det är 20.000 mer än avgående stadsdirektören, trots att den nya även om hon fått samma lön skulle tagit ett kliv upp med 36.000 kr jämfört med sin gamla lön.
Vart är det på väg? Finns det verkligen förankring hos väljarna för sånt här, när det samtidigt från högre ort talas om återhållsamhet i den stora lönerörelse som väntar? Och vad kan man göra för att förändra? Det skulle ju behövas en sänkning med ca 50% över hela linjen men det känns ju som om motståndet från de som skaffat sig sina privilegier är kompakt och snarast att man vill sticka iväg ännu längre. Och på gräsrotsnivå verkar folk ha resignerat även om man muttrar lite ibland.
Kanske är det en intensiv och ständigt pågående jämförelsekampanj som krävs, typ: "Idag kvitterade finansborgarrådet ut ytterligare en månadslön på 125.000 kr - idag fick Tugba som utsattes för hedersvåld och är förlamad av skottskador åter avslag på ekonomisk kompensation för rättshjälp och sjukhusvård".
Svensk s k demokrati börjar alltmer likna det gamla klass- för att inte säga feodalsamhället. Avstånden mellan den politiska nomenklaturan och väljarna blir allt större och i takt med den tilltagande segregationen ställs stora grupper nästan helt utanför.
På nåt sätt är det som att alla kritiker har rätt - Jimmie Åkesson från SD har rätt, Nyamko Sabuni från FP har rätt och Lars Ohly från V har också rätt. När så många med sinsemellan vitt skilda åsikter alla har rätt då måste det vara väldigt mycket i samhället som är fruktansvärt fel.
