Idag  och imorgon är jag på nationell konferens om arbetet med mäns våld i nära relationer. Två dagar fullmatade med exempel och diskussioner om hur man arbetar med män som använder våld mot sina närstående.

Det är helt klart att arbetet med männen som slår har hamnat lite på efterkälken. Vi har kvinnojourer, skyddade boenden och verksamheter för både kvinnan och ev. barn (som ofta också utsätts för våld eller drabbas psykiskt av att leva i en våldsam familj) men arbetet med männen sker ofta på ideell basis och i för liten omfattning.

Jag har ännu inte hunnit sätta min in i alla detaljer när det gäller arbetet i Uppsala men jag ska, och jag är helt övertygad om att det återstår mycket att göra. Vårt beslut om att ta fram en handlingsplan för kvinnofrid är ett steg mot ett ännu bättre arbete.