Träffade nyligen en ung kvinna, vuxen med flera års arbetslivserfarenheter men under 30. Hon har flera gånger fått höra att hon är för ung och saknar erfarenhet när det diskuterats olika uppdrag. Nyligen fick hon också höra att om hon varit äldre hade hon erbjudits chefsjobb på sin arbetsplats.

Kvinnor blir också fort för gamla men man vet aldrig riktigt när. Ena dagen är man för ung, nästa dag för gammal. Tiden när en kvinna är lagom gammal är väldigt kort, så kort att man ibland inte ens hinner märka att man faktiskt var lagom gammal.

I vårt "jämställda" samhälle upplever också många kvinnor att de som unga får mycket stöd och lyfts fram av sina manliga kollegor och chefer, aldrig till chefsposten men en liten bit på väg. En dag ersätts hon av en annan ung kvinna och förstår varför hon upplevde hon att hölls tillbaka av äldre kvinnor.

I politiken är man, som jag konstaterade i förra inlägget, ung tills man fyller 50. Det innebär att man som jag kan vara strax över 40 men ändå vara ung och samtidigt gammal nog för att ha tillräckligt med erfarenhet. Samtidigt är det intressant att märka att ju högre upp i hierarkin jag kommer och ju äldre jag blir desto sällsyntare blir de positiva tillropen från äldre män. När jag var yngre och ansågs ofarlig fick jag positiv feedback från äldre manliga politiska motståndare. Numera kommer det mest från äldre kvinnliga kamrater i vänsterpartiet.

Klen tröst för de unga kvinnorna som hålls tillbaka för att de är för unga samtidigt som de lyfts fram (en mycket förvirrande situation, jag vet, jag har varit där) att veta att de när de passerat 40 kommer de att ingå i den kvinnliga solidariteten. Tyvärr är det forfarande de män som lyfte fram en (men samtidigt såg till att man inte kom någon vart) och som sedan dumpade en, som har makten.