Idag var jag på ett seminarium om främlighetsfientlighet och rasism, som bl.a. min företrädare som kommunalråd för vänsterppartiet Britt Löfgren, tagit initiativ till. Ett mycket bra och lärorikt seminarium som gav historiska kunskaper om banden mellan 20-talets fascistiska partier/organisation via nationalsocialistiska partier och våldsinriktade vit makt-rörelser och dagens nationella partier. Seminariet gav också en bild av de säkerhetspolitiska läget och läget här i Uppsala.

Det är en liten paradox att Uppsala för bara några år sedan var platsen för flera vit makt-konserter, att det fanns/finns i ett nationalsocialistiskt tryckeri här och att sverigedemokraterna har haft starka partiföreträdare här, samtidigt som den nationalistiska rörelsen är svag i Uppsala. I Uppsala förekommer väldigt lite nationalsocialistisk propaganda och skälet till det är helt enkelt att Uppsalaborna inte tolererar det. De få nazisterna vågar sig helt enkelt inte fram och lever en undanskymd tillvaro.

Sverigedemokraterna fick inte tillräckligt många röster i valet 2002 för att ta sig in i Uppsalas fullmäktige. I höst ökar partiets chanser att ta sig in. Vi har nämligen minskat antalet valkretsar från fem till tre. Få valkretsar gynnar små partier som får lättare att ta mandat. Med tre valkretsar har vi fortfarande en spärr som är högre än sverigedemokraternas lilla röstandel. Jag har fått frågan varför vi inte behöll fem valkretsar för att hindra sverigedemokraterna att få mandat i fullmäktige. För mig är det inte demokratiskt att konstruera system som stänger partier ute, de partier vi inte vill ha i fullmäktige ska vi hålla ute genom politiskt arbete.

Som sagt, sverigedemokraterna måste öka sitt röstetal för att komma in i fullmäktige trots att spärren blivit lägre, och det är vi övriga  tillsammans, oavsett partifärg, som måste arbeta i valrörelsen med att se till att Uppsalaborna väljer ett parti som tar avstånd från främlingsfientlighet och rasism.