Analyser kan man göra på många olika sätt. Nu är det Sveriges radio som konstaterar att fler riksdagsledamöter från s, v och mp lämnar riksdagen i samband med valet. Radion "konstaterar" också följande: "Värst drabbat är som väntat vänsterpartiet, som plågas av interna strider. Där slutar hälften av ledamöterna."

En forskare, i Uppsala (det är så man skäms), kommenterar att både socialdemokratiska och borgerliga politiker nu påverkas av att opinionsmätningarna tyder på en borgerlig valseger: "Det är ju en tanke som osökt infinner sig, att socialdemokratiska ledamöter nästan tar ut en valförlust i förtid."

I mina ögon är det inte konstigt att så många vänsterpartistiska riksdagsledamöter slutar nu. 1994 gjorde vänsterpartiet ett bra val, många nya riksdagsledamöter kom in. Inom partiet för vi ständigt diskussioner om att ingen ska sitta på ett och samma uppdrag längre än tre mandatperioder även om det varken finns beslut eller riktlinjer. Nu har det gått  tre mandatperioder sedan 1994, för många är det naturligt att avgå efter tre mandatperioder, 12 år är en lång tid även  om man har ett stimulerande uppdrag. Själv har jag aldrig haft ett uppdrag eller ens ett jobb så länge. 12 år motsvarar hela grundskolan och gymnasiet och hur långt kändes inte det. 

1994 hade vi ett maktskifte, regeringen Bildt fick gå och en s-regeringen tillträdde. S har haft tre mandatperioder i majoritet. Min erfarenhet är att man stannar och kämpar, den som är i opposition vill inte sluta förrän segern är vunnen, medan den som redan vunnit har lättare att sluta i alla fall efter 12 år. Det är möjligtvis det som stämmer i forskarens analys. De borgerliga stannar kvar, för nu äntligen har de chansen att få majoritet - tror de. Däremot tror jag inte på att s-ledamöterna lämnar riksdagen för att de tar ut en valförlust i tid.

Uppsalas Ingrid Burman lämnar riksdagen efter tolv år. Det tycker jag inte är ett dugg konstigt, det är definitivt inget "avhopp" som beror på några interna strider. Det handlar om en riksdagsledamot som upplevt mycket, åstadkommit mycket och som efter tolv år vill göra något annat.

När radion eller internet om 12 eller 13 år meddelar att  jag hoppar av som kommunalråd innebär det varken splitring eller att jag gett upp. Hallå media, politiker ska inte vara ett livstidsuppdrag, inte ens för vänsterpartister. Jag kan till och med tänka mig att avgå efter nio år eller  tidigare om det känns rätt då och en villig efterträdare finns.