Nu i mellandagarna skulle jag ju återuppta bloggningen trots att inget politisk händer så här runt storhelger (förutom Troedssons avhopp från moderaterna då). När jag går genom korridorerna i Stadshuset möts jag av stängda dörrar. Inte så konstigt kanske. Politiken fungerar så att det är svårt att ta ledigt p.g.a. alla möten. Tjänstemännen har lika svårt att ta ledigt eftersom de måste förbereda eller expediera besluten. Runt helgerna får man äntligen tid att ta ledigt. Med tanke på de långa arbetsdagarna, ibland även på helger, är det verkligen något som behövs.

En person som tagit långledigt från politiken är Karolin A Johansson. I sin blogg skriver hon bl.a. "Anledningen till att jag väljer att pröva ett nytt spår är att det känns som att jag stampar på en och samma fläck. Jag kan mina uppdrag och vet hur kommunpolitiken fungerar. Både de bra och de dåliga sidorna. Jag har helt enkelt blivit för rastlös för att fortsätta harva med kommunpolitiken i ytterligare fyra år." 

Det verkar som om Karolin lämnar politiken för att hon märkt att hon den nya mandatperioden för hennes del kommer att bli som den gamla. Trots att moderaterna växt och nu får flera ordförandeskap har Karolin kvar samma uppdrag som den gånga mandatperioden, med undantag från att platsen i kommunstyrelsen blivit ordinarie istället för ersättare. Får man inte ett ordförandeuppdrag i det läget är det lätt att känna sig förbisedd och ouppskattad.

Jag förstår Karolins beslut. Ska man utvecklas kan man inte stå kvar och stampa på samma fläck. Speciellt inte om man är så ung som Karolin. Samtidigt kan man utvecklas i de uppdrag man har. Karolin har inte tillhört de tongivande i moderata kommunstyrelsegruppen. Det skulle hon kunna bli nu. Ta ordinarieplatsen och göra något bra av den och utveckla både sig själv och politiken. Man behöver inte stampa på samma fläck om man inte vill. Nu tror jag mig veta att det för Karolins del även handlar om vad alternativet är. Är man journalist så kan man inte ta vilket jobb som helst och samtidigt vara politiker. Är det politiska arbetet stimulerande kan man ta ett inte fullt lika stimulerande arbete. Är det politiska arbetet ostimulerande är det bättre att satsa på ett stimulerande arbete, om det finns möjlighet till det.

Det finns politiker som år ut och år in har samma uppdrag och ser hur nya politiker får mer meriterade uppdrag utan att att de lägger av. Det handlar väl om personlig läggning, skäl för att börja med politiken och ålder kanske. Eller att det är en lagom fritidssysselsättning vid sidan om det stimulerande arbetet eller i värsta fall den enda stimulans man har i ett annars kanske trist liv.

_{Intressant? Andra bloggar om politiker, avhopp, Karolin A Johansson, moderaterna, politik och Uppsala}