Inga Ärnamotståndare kvar hos Centern
Är det en slump eller en utrensning?
Uppdatering: Även Per Norstedt röstade för ett yttrande med avstyrkande av civil flygplats. Norstedt har flyttats från tredje till femte plats, dvs. fortfarande en valbar plats. Norstedt må ha röstat mot civil flygplats men har inte tillhör inte de kända Ärnamotståndarna i partiet. Mitt resonemang i denna bloggpost utgår från dagens fullmäktigeledamöter, det kan naturligtvis finnas andra motståndare bland de nya på listan inför årets val. Min poäng är dock fortfarande att de Centerpartister i fullmäktige som tagit strid för ett nej till civil flygplats på Ärna har försvunnit från fullmäktigelistan eller flyttats ned på icke valbar plats.
Bloggen nytänder?
Efter ett nästan fem timmar långt lördagsmöte (10.30 till 15.15) fortsätter arbetsdagen med uppgifter som måste bli klara till på måndag. Även om man kunde göra sig rolig över Nordgrens krav på att en politiker ska jobba 90 timmar i veckan och veckans alla dagar så är verkligen så att vissa veckor faktiskt blir så där arbetsfyllda. Just idag föredrar jag att att göra klart allt så att jag slipper jobba på söndag. Vilket inte är riktigt sant, på söndag kommer jag att läsa handlingar till måndagens arbetsutskott samt förbereda mig inför ett möte måndag morgon. Men jag kommer att göra det hemma och inte vid mitt skrivbord i Stadhuset.
Jag hoppas i alla fall att få lite mer tid att uppdatera bloggen och göra det bättre framöver. I veckan var jag på ett möte med SKL:s nätverk för att utveckla medborgardialogen. Där fick vi bl.a. ta del av tankar om de sociala medierna som forum för medborgardialog. Jättespännande och det kändes som det gav mig ny energi i bloggandet. Jag har bloggat i fyra år nu och behöver verkligen en nytändning. Mitt allra första inlägg gjorde jag den 19 februari 2006.
Reseskildring med politiska slängar
Han skriver bl.a. att "av det gamla kommunistiska Östeuropa syns numera nästan ingenting alls i Budapest". Han skriver inte vad man kunde se av det kommunistiska Östeuropa förr. Min minnesbild är enstaka röda stjärnor på fabriker och den röda stjärnan i landets vapen. Någon motsvarighet till Östtysklands stora affischtavlor fanns inte, i alla fall inte under mina många besök i Budapest under 70- och 80-talen. Kanske tänker han på alla trabanter och frånvaron av de stora affärskedjorna och porrklubbarna. Det är alltså stadsbilden han skriver om, inte statsskicket och politiken.
Han skriver också: "Den speciellt ungerska jugendstilen är verkligen ögonkittlande – stad, stat och privat har tillsammans gjort underverk för att återskapa huvudstadens milda glans efter två världskrigs och fyra decenniers kommunistisk förödelse." Andra världskriget och revolten 1956 innebar absolut en förödelse för staden. Den kommunistiska förödelsen kan man prata om när det gäller Sovjetunionens kväsande av den ungerska frihetskampen, kulhålen i husen finns fortfarande kvar. De fyra deccenierna av kommunism är däremot snarare det som har bevarat den ungerska jugendstilen. Det är ingen slump att Prag och Budapest anses som Europas vackraste städer. Västeuropas rivningshysteri nådde aldrig hit, husen finns kvar. De renoverades inte och hade kanske inte klarat så många ytterligare år av förfall men de står kvar. Idag är husen längs med de stora gatorna renoverade och fasaderna putsade, istället för svarta av tvåtaktsmotorernas avgaser är de vita. Husen på bakgatorna är fortfarande i lika dåligt skick, eller sämre, som vad de var före murens fall.
Skribenten rekommenderar en utställning om "Budapests belägring vintern 1944–45 som krävde tiotusentals ungerska och judiska civila dödsoffer". Belägringen är alltså Röda arméns belägring där strider mellan Röda armén och den tyska ockupationsmakten fördes gathörn för gathörn. Säkert fanns det judiska civila dödsoffer under denna tid men de flesta av Budapest judar hade redan förts till koncentrationsläger eller förts ut på oändliga dödsmarcher, de ungerska nazisterna pilkorsarna fortsatte dessutom oförtrutet att leta upp och mörda gömda judar in i det sista. Det jag reagerar på allra mest är skribenten skiljer på ungrare och judar. Vad menar han, var inte de ungerska judarna ungrare, vad hade de då för nationalitet? De flesta såg sig själva som ungrare med judisk tro.
Artikeln avslutas med: "Stefan var den förste ungerske nationalhjälten. Den senaste är Imre Nagy, reformkommunisten som blev premiärminister under det ungerska upproret 1956 och senare arkebuserades av de Sovjettrogna som slog ned revolten. En staty av Nagy stående på en bro, blickande mot parlamentet, med filthatt, regnrock och paraply är numera uppsatt på Martyrplatsen som symbol för att ungrarna vänt sin folkrepublikanska, socialistiska, historia ryggen."
Den tolkningen känns verkligen som skribentens egen. Varför välja en kommunist som symbol för att man vänt sin folkrepublikanska, socialistiska, historia ryggen? I ett land där den folkvalda regeringen domineras av landet största parti Socialisterna? Dessutom fanns det inga Sovjettrogna som slog ned revolten. Den slogs ned av Sovjetunionen utan stöd bland ungrare. När det stod klart att Sovjetunionen tänkte invadera, och att det inte gick att stoppa, valde några i regeringen att byta sida men de var aldrig pådrivande utan stödde själva revolten tills den var dödsdömd.
Jag älskar Budapest (förutom klyftorna mellan rika och fattiga, porrklubbarna, prostitutionen, förtrycket av romer, den ökande antisemitismen m.m.) och rekommenderar verkligen ett besök där.
Bilden föreställer mig på Hjältarnas torg 2008 när min ungerske bror guidade mig och min familj i staden, mest för mina barns skull som egentligen aldrig sett Budapest som turister.
Första gången jag träffade min bror var jag tio år. Vi kunde inte åka till Ungern förrän min pappa fått svenskt medborgarskap. Först då kunde han åka dit och vara säker på att få lämna landet igen. Från det att hans fru åkte tillbaka till Ungern med deras son tog det 11-12 år innan de kunde ses igen. Så jag försvarar verkligen inte den ungerska kommunistiska regimen. Det är inte syftet med det här blogginlägget. De inskränkningar i frihet som fanns kan inte försvaras utan bara fördömas.
Reinfeldts arbetslöshetssiffror - veckans snackis
Om Reinfeldts blunder rekommenderar jag Alliansfritt Sverige, ID:Pelaseyed och Kaj Raving
Uppsalapolitiken rullar vidare
Ordföranden för Utbildnings- och arbetsmarknadsnämnden (FP) tyckte att elever med få poäng i naturvetenskapliga ämnen från grundskolan inte ska gå på naturvetenskapliga program för det stör för dem som har fler poäng. Eftersom eleverna kommer in om de är godkända och har tillräcklig totalpoäng så tyckte han att grundskolans studie- och yrkesvägledare måste bli bättre på att avråda och förklara för eleverna vilka program som passar dem.
Det fick mig att fråga vilken väg gymnasieskolan ska gå. Ska vi redan i nian sortera eleverna så att den som är intresserad av naturvetenskap men inte så duktig ska hänvisas till andra program eller ska vi satsa på en gymnasieskola som anpassar undervisningen efter elevernas kunskaper och ger extra stöd till dem som inte hänger med.
Till svar fick jag att det behöver vi inte bekymra oss om. Den kommande gymnasiereformen löser detta åt oss. Det kommer att krävas godkänt i tolv ämnen för att komma in på studieförberedande program och övriga hänvisas till yrkesprogrammen. Detta sades i en positiv anda.
Denna snäva syn på skolan, att vissa inte är lämpliga för att studera vissa ämnen, bekymrar mig. Det bekymrar mig att det är den gymnasieskolan som vi kommer att få om inte Björklund och hans vänner röstas bort i höst. 14-åringar som har en yrkesdröm kommer att förvägras att studera för att nå sin dröm p.g.a. misslyckanden i grundskolan. Jag vill ha en skola som inte sorterar barnen utan som ger alla möjligheter att växa och som ser till att alla når målen.
- - -
När vi pratade om våld mot kvinnor och diskussionen kom in på det s.k. hedersrelaterade våldet tog den moderata ordföranden i Nämnden för vuxna med funktionshinder ordet och förklarade att våld är våld och att han inte ser någon skillnad. Nämnden för vuxna med funktionshinder är den nämnd som är ansvarig för arbetet mot våld mot kvinnor. Hur ska man kunna angripa problemet och ge rätt stöd till den utsatta kvinnan om man inte kan skilja på hedersrelaterat våld och annat våld? I det ena fallet är släkten och nätverket oftast ett stöd och i det andra fallet är släkten och nätverket ett hot. En bra förklaring till skillnaden finns här: http://www.minheder.nu/index.htm
Det finns mycket att göra i den här kommunen.
Samkönad vigsel
Minns förintelsens alla offer
Auschwitz-Birkenau och dess befrielsedatum har ändå blivit symbolen för förintelsen/shoah/porajmus, förmodligen p.g.a. att lägret var det största lägret och hade flest offer.
65 år är en lång tid och många av de som överlevde finns inte längre bland oss. Rösterna tystnar en efter en. Kvar finns bara inspelningar, bilder och byggnaderna som bevarats. Byggnaderna håller på att förfalla. SvD rapporterar om förfallet av Auschwitz och risken för att skador som inte kommer att gå att reparera.
De fasor som utspelades i Auschwitz, Mauthausen, Majdanek, Chelmo m.fl. ställen är svåra att förstå och därför är det viktigt att vi minns och bevarar de minnesmärken som finns.
Här är i Uppsala arangeras i dag två minneshögtider, dels av Livets ord, och jag har inte sett att den ceremonin innehåller något om de romer, homosexuella, politiska motståndare m.fl. som också förintades. Av de elva miljoner som man beräknar förintades var sex miljoner judar. En majoritet förvisso men det innebär inte att man inte ska minnas även de andra offren. Uppsala Fredsmuseum uppmärksammar också förintelsen med en minneshögtid 17.00 och därefter öppnas en utställning om romernas förintelse.
Nu ska jag jobba på så att jag hinner förbi Fredsmuseet före kvällens fullspäckade medlemsmöte.
Läs även Politik och Poesi
Centerjonas är inget troll
Centerpartiets Jonas Pettersson, mannen bakom filmerna i mitt förra inlägg, är en helt okänd person i Uppsalacentern, trots att han bor här, visar det sig. På TV4:s hemsida kommenterar Centerns kommunalråd Lars O Ericsson filmen om byggnadsarbetarna bl.a. så här:
"Tur att denna person som utger sig för att vara Centerpartist till och börja med inte finns i vårt län som riksdagskandidat och jag hoppas när alla listor i landet är antagna att han inte finns med över huvudtaget." Sedan anklagar han Pettersson för maffiametoder.
Lars O Ericsson ifrågasätter alltså om Jonas Pettersson är en centerpartist som finns på riktigt. Nu är ju inte detta så svårt att kolla, han finns bl.a. på Centerpartiets egen hemsida, han kandiderar för Centerpartiet i Stockholms stad och har en kampanjsida på Centerrörelsens öppna mötesplats Centernätet.
Så Lars O Ericsson och alla andra centerpartister, Jonas Pettersson är inget troll. Han finns på riktigt och man kan nog gissa att han inte kommer att engagera sig i Centerpartiet Uppsala efter den sopan. Petterssons kampanjledare är förresten inte så glad åt Ericssons råsop och kallar den ett direkt angrepp på yttrandefriheten och den fria åsiktsbildningen. Debatten dem emellan lär fortsätta på TV4.
För övrigt är det ytterst beklämmande att du anser dig ha rätten att bestämma hur en "riktig centerpartist" ska tycka och tänka, står det i den senaste kommentaren till Lars O Ericsson. Påminner lite om när han och Rigmor Stenmark knäppte Stephen Schad på näsan för att han ville bojkotta julskinkan.
Vem man inte ska rösta på
Centerjonas har också lagt upp en film om Miljöpartiet och tillväxt. I filmen räknar han upp en massa saker man slipper tack vare mobiltelefonen, som tidtagarur, klocka, miniräknare m.m. Jag undrar om tillverkarna av alla dessa varor är så glada och om det inte på ett sätt hämmar tillväxten om en produkt ersätter flera. Här hittar man alla Centerjonas filmer: http://www.youtube.com/user/centerjonas#p/a/u/1/xxJxjqXRgIg
Jag jobbade en timme för Haiti
Hedra Fadime nu
Nu efter ett år, då fortfarande inget hänt, frågar jag Namngivningsnämndens ordförande om en plats kommer att få bära Fadime Sahindals namn eller om namnet kommer att ligga kvar i den där banken.
Här är interpellationen:
Interpellation angående att namnge en gata/plats efter Fadime Sahindal
I januari 2009 behandlades en motion om att namnge en central gata eller park efter Fadime Sahindal. Fullmäktige valde att inte fatta beslut i frågan utan nöjde sig med att konstatera att namngivningsnämnden berett plats för Fadime Sahindals namn i sin namnbank i avvaktan på framtida namngivning.
Fadime mördades för åtta år sedan och det är hög tid att hon hedras och uppmärksammas i Uppsala kommun.
Det har nu gått ett år sedan fullmäktiges beslut och jag skulle därför vilja fråga namngivningsnämnden följande
- kommer en gata, torg eller plats att uppkallas efter Fadime Sahindal inom den närmsta tiden?
- Om svaret på frågan är ja, vilken typ av plats funderar nämnden på?
- om svaret på frågan är nej, skälet till detta
Om förslaget har jag skrivit här Fadime och parken
Låt ngn annan ta hand om skitgörat
Under min morgonpromenad till Stadshuset fick jag ett störande och smärtande skoskav. Genom mitt huvud for då tanken att det skulle vara skönt med en tjänst som gick in skorna, likt Sally i TV-serien. Min nästa tanke var att Sally var en komedi. Skor som var för trånga, för stora eller för höga användes för att förstärka Sallys från början udda hållning och kroppsspråk. Sally fick inga skoskav av att gå in andra människors skor.
I den verkliga världen skulle den som ha råd betala en annan människa att få skoskav och ont i fötterna istället för en själv. I den verkliga världen skulle vi inte skratta åt skoingångaren utan ömka honom eller henne som tvingas ta sådana här skitjobb. Andra skulle istället säga att det är väl bra att det skapas arbetstillfällen och kanske tycka att det därför vore bra om tjänsten kunde få skatterabatt i likhet med andra hushållsnära tjänster. Jag tror förresten att en sådan tjänst skulle rymmas inom reglerna, kan man dra av för en grillkock i trädgården eller en skoputsare så.
Många svenskar vill inte ha andra människor att göra skitgörat. Tänker t.ex. på en mig närstående som arbetar utomlands. När familjen hyrde ett hus i en stad i ett Nordafrikanskt land bodde det ett par i källaren. Paret tog hand om huset, lagade mat, städade, fungerade som portvakter etc. För den svenska familjen var det otänkbart att ha människor i källaren på de här villkoren. De fick dock acceptera det för att få hyra huset, landets system bygger på att de som har pengar betalar de fattiga för att göra skitgörat och för att ta hand om de rika. Istället för socialtjänst och riktiga jobb med lön har den rike rätt att köpa sig fri från skitgörat och den fattige är tvingad att göra det.
Samtidigt som många svenskar har svårt för detta är vi på väg mot ett Sverige där det inte bara är OK utan till och med önskvärt att vi ska betala andra för att städa åt oss, för att skapa arbetstillfällen. Vi slipper betala skatt för detta. Vi ska vara glada för att folk för jobb, inte tycka att det är fel. När kommer den första skoingångaren, som lider och har ont i fötterna av olika skavsår?
Debatten om hushållsnära tjänster måste handla precis om detta. Måste de utan resurser återigen ta hand om dem som har resurser, så som det var en gång när vi inte hade offentlig sektor? Ska vi återigen, såsom forna tiders fabriksägare sa när de fattiga kvinnorna strejkade för högre lön: "De få vara tacksamma att vi ge dem arbete?"
Observera att jag inte refereret till moderaten som är glad över att andra torkar skit så att han slipper men visst finns det beröringspunkter.
Design
Har fått synpunkter på att den röda färgen fortfarande är skrikig. På min jobb- och hemdator är färgen helt ok men idag lånade jag en dator där den verkligen blev hemsk. Så en ny design kommer snart. Sidan ska ju gå att läsa på alla datorer.
Samma nu som då, Reinfeldt om sjukförsäkringspolitiken
De rödgröna partiledarna presenterade idag ett nytt system för sjukförsäkring på DN Debatt.
Dagens Eko frågor statsminister Reinfeldt varför det är fel att en som är sjuk får mer pengar, som oppositionen föreslår, och Reinfeldt svarar bl.a. "De antyder att de har råd med allt till alla." "Vi har varit tydliga med att vi vill att det ska löna sig bättre att arbeta."
Det är inte utan att man känner igen åsikter från boken Det sovande folket, som Fredrik Reinfeldt skrev under sin tid som MUF-ordförande:
"Välfärdsstaten är en omöjlig konstruktion. De som kortsiktigt vinner överröstar alltid de som långsiktigt har att betala. Överge den generella välfärdspolitiken och sluta att uttala löften om att välfärden kan garanteras politiskt. Politiker skapar inga resurser och kan därför inte heller ställa ut löften om resursernas fördelning." och "Vi vill inte se ett samhälle där människor svälter, men i övrigt ska inga standardkrav skattefinansieras. De hälsosamma riskerna är mycket mänskligare än den falska tryggheten." (Wikiqoute) Hela boken finns att få via Alliansfritt Sverige.
Andra bloggar om sjukförsäkringsförslaget: Jöran Fagerlund, Jonas Wikström, Kulturbloggen, In your Face
Ihålig marknadsretorik
Med konkurrens, avreglering och privatisering blir allt bättre och billigare, åtminstone enligt borgerlig retorik. Nu visar granskning (DN) att priserna på receptfria läkemedel skjöt i höjden vid avregleringen av Apoteksmonopolet på receptfria läkemedel. Retorik är en sak, verkligheten en annan. Precis som det brukar vara med borgerlig politik.
